Den ledande pionjären i skapandet av televisionen, John Logie Baird, var skotte, född 1888, son till en presbyteriansk präst, och utbildad i Glasgow. Han var ingen affärsman, hans hälsa var osäker och efter att ha marknadsfört strumpor, sylt och tvål drabbades han av ett nervöst sammanbrott.
1923 drog han sig tillbaka till Hastings i Sussex, där han beskrevs som så smal ”att han nästan var genomskinlig”. Det var där han uppfann en rakhyvel av glas, som han skar sig illa med, och pneumatiska sulor för skor, som sprack efter hundra meter. Till sist tillverkade han något som fungerade, embryot till dagens TV-apparater, en primitiv apparat som satt på ett tvättställ på hans vind och som bestod av cykellampor, avläsningsskivor av kartong, en kakburk, stoppnålar och snöre. Den överförde en ostadig, flimrande bild av ett malteserkors på ett avstånd av några meter.
Baird flyttade till London, där han 1925 lyckades överföra bilden av ett mänskligt ansikte och 1926 gav han en demonstration inför en fascinerad publik av forskare. Televisionen var fortfarande grov, men den fungerade. Han fortsatte i sitt laboratorium Long Acre i Covent Garden-området och förbättrade stadigt sin utrustning och sina resultat.
Baird skapade därefter den första televisionen i naturliga färger. Ronald F. Tiltman, som senare skrev en bok om Baird, bevittnade den första demonstrationen i Long Acre-laboratoriet 1928. Han sade att ”den levande verkligheten hos de färgningar som sågs på den mottagande skärmen var helt anmärkningsvärd. När det mänskliga ansiktet sändes visade det en fin rosa färg, medan en utskjutande tunga visade en djupare rosa färg. Försökspersonen band också halsdukar i olika färger runt huvudet och satte sedan på sig en polismans blå hjälm, och varje färg framträdde klart och tydligt. En bukett blå blommor och en annan med röda rosor framträdde på ett förvånansvärt levande sätt och så nära de ursprungliga nyanserna som det gick att fastställa.”
I augusti kämpade hundratals människor nästan mot varandra för att få se Bairds TV-demonstrationer på Olympia, som innehöll en halvtimmes sånger och drolliga irländska historier av en av dagens stjärnor, Peggy O’Neil, och världens första TV-reklam, för Daily Mail. År 1929 tillhandahöll Baird BBC:s allra första TV-program, i svartvitt, vilket ledde till halvtimmesprogram fem förmiddagar i veckan, och 1931 visade han Derbyt, med mycket positiv publicitet.
Historien slutade dock sorgligt, eftersom Baird hamnade i konkurrens med den mäktiga Marconi-EMI-organisationen, vars system BBC till slut föredrog. Den besvikne Baird, som berövades den framgång han hade hoppats på, levde till 1946, då han dog 57 år gammal.